all our pretty songs.
img- jag
Så här såg jag ut för 12 år sedan. 4 år var jag. För övrigt ser mitt hår rätt mörkbrunt ut här men jag var ju kopparblond. Åh, så trevligt det skulle vara att vara blond igen. Jag ser inte ut sådär längre, jag ser inte ut som mig själv. Nu är jag någon annan. Nu är jag stor. Nästan i alla fall.
i'm alive...so alive.
img- u2
Jag gillar inte att Ballen (Jimmy kallas så, jag är Patten - han är Ballen. Inte mer än rättvist) lägger upp viderbilder på folk. Särskilt inte mig, heh. Men det fick mig att tänka tillbaka på den underbara resa jag fick vara med om. Innan jag blir nostalgisk och poetisk ska jag sluta skriva, för jag vet att ni förmodligen inte vill höra mer om min underbara U2-upplevelse. Ni vet, det bästa som hänt mig någonsin? Ja, ni fattar. Men jag ville bara nämna det igen. Att det var det bästa som hänt mig.
there's a ghost inside me.
img- hej jag heter patricia och är jätteextrem
you don't have to wait.
img- boðk
Feber ger mig alltid så konstiga drömmar. I natt har jag drömt hemska, vackra, underbara och härliga drömmar.
Och jag ser att denna dag inte kommer komma med så mycket gott för min del.
sleep comes like a drug.
img- aaaahhhh......
Haha. Kul att jag fått ta bort en massa frågor i frågestunden eftersom folk inte kan hålla sina vulgära ord för sig själva. Men det var inte det jag skulle säga. Det jag skulle säga var att BONO ÄR BÄST. Och jag kan ju redan nu meddela att jag aldrig kommer sluta tjata om honom eller U2. För det jag upplevt är det bästa som någonsin hänt mig. Så det så.
well let's do something fun.
img- jag
Jag och Sammmxxx verkar ringa om varandra. Confusing. Mitt tillstånd har förvärrats. Bad. Men det är ju faktiskt lördag och sen är det ju kväll. Så jag vill ut. Fast jag borde nog inte. Jag vill skriva en sak men någonting i mig tvingar mig att sudda ut det varje gång. En slags spärr eller något. Hah.
talk like this and act like that.
img- inspelningen av new year's day här i sverige (u2)
Halsen värker nåt förskräckligt. Men dagens 7 (!) koppar te har gjort sitt och det känns mycket bättre. Klockan är lite över sex nu och jag har inte hört något från någon. Jag börjar misstänka att "jag hör av mig senare" har tappat sin betydelse. Eller så är det fel på min telefon och är det fallet så är jag inte förvånad. Mhm. What to do? Jag vet inte. Men jag vill ut. Nu, nu, nu.
comeback.
img- francoise hardy. så otroligt vacker.
God morgon. Efter en jobbig natt med ont i halsen, snuva och hemskt konstiga drömmar är jag uppe. Up and going. Rise and shine. Jag tror jag svimmade till lite när jag skulle gå upp. Jag fick liksom för mig att jag reste mig upp men sen när jag öppnade ögonen igen låg jag i sängen. Igen. Hm. Jag saknar mina vänner. Det är soligt ute. Jag vill träffa dem. Nu. I det fina vädret. Innan det försvinner. Fast jag måste ju kurera mig med svartvinbärste (det bästa som finns), honung och chickflicks. Det är fint i sig, men inte när det är soligt ute. Åh.
it's not a hill it's a mountain.
img- den som gissar rätt på vilka det är vinner en picknickkorg.
EVERY BEAUTY NEEDS TO GO OUT WITH AN IDIOT. Så rätt. Bono är bäst. Hoho. Låt mig inte nattblogga när jag är hög på cola och pratar gibberish med Sammmmm.
it is me who wants to get away.
img- edge och bono
No line on the horizon. Tonight.
the first time.
img- u2 under inspelningen av WTSHNN. den magiska låten som för fem veckor sedan förde med sig så mycket gott och så mycket känslor som fortfarande ger mig fjärilar - nej en storm - i magen. slängkyssen till exempel.
Mitt bröst är för litet för alla känslor som väller upp. Dunk, dunk, dunk. Mitt hjärta rymmer inte mer känslor för tillfället. Fem veckor sedan, fem veckor sedan. Vid den här tiden för fem veckor sedan upplevde jag något jag aldrig kommer uppleva igen, en känsla jag aldrig kommer få tillbaka. Visst kommer jag se U2 igen, åh många gånger, men jag kommer aldrig se dem för första gången, igen. Tänk er att ni har simmat mot en ström i sex år och efter så lång tid har ni äntligen, äntligen kommit i land. Ni har kämpat, längtat, orkat och varit starka. Och så händer det. Det är verkligen obeskrivligt. Jag älskar känslan av att göra saker för första gången, det kan vara vad som helst. För man vet att nu har jag gjort det för första gången och den där speciella känslan om att göra det för första gången kommer jag minnas, men inte exakt. Jag kommer aldrig vara där igen, for the first time. Rätt bitterljuv känsla.
Klicka här och dö lite grann.
I feel myself goin' down
I just call and he comes around.
But for the first time I feel love.
- The first time av U2
oh child, wipe the tears from your eyes.
img- bono
Är krasslig så jag tog en tupplur mellan fem och typ...nu. Vaknade av att jag drömde att jag såg Bono igen och att jag pussade honom på kinden. Inte fy skam det inte. Perfekt dröm på femveckorsdagen och allt. That's right - det är 5 veckor sedan jag såg Honom och de andra. Jag har tappat tidsuppfattningen.
a flood is coming.
img- u2
Woho. Party. God natt.
and i had opera in my head.
img- jag
Här ser ni grejer minsann. Jag fotar ju inte bara med min Nikon D60 utan jag har två stycken analoga systemkameror as well. En Minolta och en Konica. Dammiga och fina är de, vilket innebär att de används alldeles för lite. Men för att vara ärlig, det är ju ett himla krångel med all film och framkallning. Fast man får faktiskt ett resultat som en digital kamera inte kan ge vilket gör att man faktiskt borde använda analoga mer. Hm. Nu blev det lite jobbigt.
every time.
img- u2
Varje gång jag hamnat i en svacka och varje gång jag tappat inspiration eller varit deppig har jag kunnat "vända mig" till U2. Inte vända som i "omvända sig till en rörelse" eller "gå till U2" bokstavligen. Men jag har lyssnat på deras skapelser och alltid alltid alltid har det blivit bättre. Jag har vänt mig till dem i musiken. Jag är verkligen så glad över att musik - deras musik - har den sortens inverkan på mig. Det är som terapi för mig.
Jag lyssnar så klart på dem i alla väder och kläder, oavsett dag eller tid på dygnet. Men jag tog bara depressionen som exempel. Nu har jag ju inte varit deppig på ett bra tag vilket känns underbart, men det känns bra att veta att jag har något att vända mig till i hopp om att det ska bli bättre - och faktiskt veta att det blir det - nästa gång jag drabbas.
Tack Paul David Hewson, David Howell Evans, Lawrence Joseph Mullen Jr. och Adam Charles Clayton för allt ni gjort, gör och kommer göra samt vad ni står för.
you are the first one of your kind.
img- jagjagjag och ingen annan
Sitter här och lyssnar på Hans ljuva stämma. Är överväldigad. Det kan inte vara sant, det går bara inte.
Men jag tror nog att det är det.
OMG SER NI HUR NÄRA JAG VAR?!?!?!?!??!?!
everlasting love.
img- scener ur filmen
Åh vad jag älskar den filmen. The Notebook. Jag minns inte när jag grät sånna floder till en film sist. Förmodligen aldrig. Vilken stark kärlek, vad de älskar varandra och vilken vacker historia. Som sagt, jag tror jag dör.
11 o'clock tick tock.
img- jag
Ligger här hemma och hostar och skakar, får fina sms av min bästa vän som gör att jag känner mig älskad, läser New Moon och ser på The Notebook. Jag vill dö litegrann för åh vad fin den är.
motion in the ocean.
img- U2
Hemma sjuk. Inte kul. Vill inte missa mer i skolan. Och jag vill till mina vänner NU!
dressed up like a carcrash.
img- lalalalala
Just give me what I want and no one gets hurt. Hello. Hello?