Patricia

img- u2 under inspelningen av WTSHNN. den magiska låten som för fem veckor sedan förde med sig så mycket gott och så mycket känslor som fortfarande ger mig fjärilar - nej en storm - i magen. slängkyssen till exempel.

Mitt bröst är för litet för alla känslor som väller upp. Dunk, dunk, dunk. Mitt hjärta rymmer inte mer känslor för tillfället. Fem veckor sedan, fem veckor sedan. Vid den här tiden för fem veckor sedan upplevde jag något jag aldrig kommer uppleva igen, en känsla jag aldrig kommer få tillbaka. Visst kommer jag se U2 igen, åh många gånger, men jag kommer aldrig se dem för första gången, igen. Tänk er att ni har simmat mot en ström i sex år och efter så lång tid har ni äntligen, äntligen kommit i land. Ni har kämpat, längtat, orkat och varit starka. Och så händer det. Det är verkligen obeskrivligt. Jag älskar känslan av att göra saker för första gången, det kan vara vad som helst. För man vet att nu har jag gjort det för första gången och den där speciella känslan om att göra det för första gången kommer jag minnas, men inte exakt. Jag kommer aldrig vara där igen, for the first time. Rätt bitterljuv känsla.

I feel myself goin' down
I just call and he comes around.
But for the first time I feel love.
- The first time av U2