Patricia

you bury your treasure where it can't be found.

img- bono under ultra violet. läs nedan.

Play.
Introt far igenom min kropp. Krypande, långsamt, långsamt smyger det sig fram. En rysning rätar ut min ryggrad. Jag sluter ögonen och låter känslorna ta över mina sinnen. Ett eko av hans röst hörs i mitt huvud. Inlåst i en liten låda finns mitt hjärta. I djupet av mig själv finns den låsta lådan. Han har nyckeln.
Ekot ljuder, den hesa rösten får mig att skälva till. Hårstråna på min kropp reser sig. Gåshud. Såklart.
I wanna get it wrong...can't always be strong...and love it won't be long...
Ögonen är fortfarande slutna. Framför mig har jag scenen. Jag ser upp, ovanifrån regnar ljus. Rött, blått. Röken är tjock. Jag är blind. Snart börjar dimman lätta. Jag är tillbaka igen. Röda skarpa strålar når mina ögon. Laserstrålar och tjock rök. Ett förförande eko. Sensuella, hesa toner. Han rör sig framåt.
I remember when we could sleep on stones...now we lie together in whispers and moans...
Jag är tillbaka. Där jag kände mig som mest hemma. Där jag inte längre kan kontrollera mina sinnen, mina känslor, mina ord. Tårarna täcker mitt ansikte som om de alltid varit där. Som om jag alltid gråtit ut mina känslor. Som om det ska vara så, som om jag är byggd så. 
Baby, baby, baby...light my way... 
Hans läppar rör mikrofonen. Hans andetag hörs. Han smeker luften och ser mot mig. Han förför. Han har fångat mig. Jag är fortfarande hans fånge. Jag kommer aldrig bli fri. Jag kommer alltid vara fångad och jag önskar inget hellre.
Det är här jag hör hemma.
Repeat.

Hej, jag ville bara säga att jag älskar din blogg.

älskar att du skriver om och lägger upp så många bilder på U2.

och jag älskar verkligen dethär inlägget.

jag får rysningar över hela kroppen och känner igen det SÅ mycket.

Såg U2 när dem var här alltså.



Tack för din fina blogg.