to a glass of water.


img- bono under pop-eran

Tidig lördagseftermiddag och jag sitter vid datorn i mitt rum. På mig har jag min nya röda sammetsklänning. Jag leker med det lena tyget. Tunt och fint. Precis som alla andra dagar går självklart U2, Bonos röst, på högvarv. Albumet för dagen är Pop från 1997.

Ett lugnt intro ekar i mitt rum, något nytt tar ton. Ett dämpat ljud, ett mummel, hörs. Han. Bono. Han jag älskar så djupt nynnar och börjar sjunga...

If you wear that velvet dress är sången som spelas. "Do you really want me to?"
I min sammetsklänning, my velvet dress, sitter jag och gungar med till den lugna, underbara, djupa låten.

Jag har ju inget annat val än att låta min nya blogg heta Velvet Dress.

Fram tills nu har ni hittat mig här, en blogg jag haft sedan 13 års ålder.
Idag är jag 16 år och går inte längre i sjuan, jag har precis börjat första ring i en ny skola som jag älskar och stormtrivs i. Ta gärna en titt i mitt gamla arkiv för att ta reda på vem jag är om ni inte är tålmodiga nog att hålla ut tills denna blogg rett ut det.

Anledningen till att jag skapat en ny blogg är för att jag längtat efter en nystart, vilket känts relativt omöjligt i en gammal blogg fylld med gamla minnen.

Jag heter Patricia men kallas Patro, bor i Stockholm, läser fotografi på gymnasiet, är dödligt kär i Bono, är brunett men egentligen blondin, jag har blå ögon och en läskig förkärlek till 80-talsfilmer.
Mer lär ni få reda på...

Kommentarer



Namn:


Bloggadress:



Trackback
RSS 2.0