Patricia

img- åh... titta så fin han är. titta så fina de är, tillsammans

Visst. Go ahead, ge mig rysningar. Ge mig så starka känslor att jag tror jag ska spricka. Sure, fortsätt med det bara. 

Har det inträffat något eller om man gjort något och längtar tillbaka säger man ju oftast "det känns som igår".
Ska jag vara helt ärlig känns det verkligen inte alls som igår. Det känns som en dröm, overkligt, 100 år eller mer. Men det är faktiskt exakt en månad sen nu.

Det känns inte som igår, men varje dag påminns jag om det och varje dag längtar jag hjärtat ur mig. Jag kommer alltid att minnas, trots mina minnesluckor. För det känns som att jag hade värmande alkohol i magen den kvällen. Kanske lite för mycket för att minnas allt. Precis så känns det. Jag minns varenda sekund, men ändå inte. Bitarna har inte fallit på plats än. Min hjärna har tagit en paus i bearbetandet. Sekvenser, men inte en helhet riktigt än. Blickarna, ögonkontakten, närheten, kärleken (vad låter det som att jag beskriver nu egentligen?), lyckan, extasen. Ultimat och maximal njutning på en alldeles speciell nivå. Något man aldrig vågat hoppas på är verklighet. En verklig dröm som alltid kommer finnas där.

Rösten. Slängkyssen. U2. Bono. 31 juli 2009. Jag kommer alltid minnas första gången jag såg dem.